Category Archives: Filosofi

Jag och Medvetandet del 5 – Thomas Metzinger, filosofisk psykonaut

Thomas Metzinger är alltså filosof men har ett nära samarbete med forskare inom neurovetenskapen, och han har fått en hel del uppmärksamhet för den teori om medvetandet han formulerat. Han kallar sin teori för “den subjektiva jagmodellen” (The Self-Model Theory of Subjectivity).

Till saken hör att Metzinger, precis som Susan Blackmore (se del 4), haft egen erfarenhet av utanför-kroppen-upplevelser. Och han har av allt att döma tagit vara på varje tillfälle att ge akt på sina egna inre, mentala processer. Lägg därtill att han sedan lång tid tillbaka har utövat meditation. Han uppfyller med andra ord kriterierna för en psykonaut och har omnämnt sig själv som en filosofisk sådan.

Professionell psykonaut

Enligt Metzinger är vårt medvetande resultatet av processer i hjärnan. Så långt inget nytt. Men det vi kallar vårt Jag, den subjektiva upplevaren, bäraren av vår personliga identitet, är enligt Metzinger innehållet i en virtuell modell, integrerad med en större modell, den så kallade omvärldsmodellen. Hjärnan sysselsätter sig alltså med att skapa modeller, virtuella världar och virtuella upplevare.

Detta innebär att vi saknar egentlig direktkontakt med verkligheten, vi upplever enbart hjärnans modell av den. I sin senaste bok The Ego-Tunnel – The Science of the Mind and the Myth of the Self (BasicBooks, 2009) använder sig Metzinger av tunneln som metafor, en jagtunnel.

“Den modell av verkligheten som finns i vårt medvetande är en lågdimensionell projektion av den ofattbart mycket rikare fysiska verkligheten som omger oss och som håller oss vid liv. Våra sinnesorgan är begränsade: De utvecklades för att hålla oss vid liv, inte för att gestalta verklighetens rikedom och obegripliga djup. Av denna anledning är den pågående processen av medvetet upplevande inte så mycket en bild av verkligheten som en tunnel genom verkligheten.” (s.6 i introduktionen, min översättning)

En jagtunnel

Jagmodellen är inget vi kan uppleva som en modell; det skulle inte tjäna något evolutionärt syfte att ha det så. Nej, den är transparent och som Metzinger själv säger: “Vi ser inte fönstret, bara fågeln som flyger förbi.”

När jag vaknar på morgonen genererar min hjärna en simulering av min omgivning. Låt oss säga att det är sovrummet, för det är det oftast, i alla fall för min del. Hjärnan genererar min jagmodell utifrån mitt minne: kroppsuppfattning, tankar, känslor, aktuella frågor, bekymmer, glädjeämnen, allt som utgör innehållet i min jagmodell och som intar sin plats i omvärldsmodellen.

Jagmodellen ger mig möjlighet att kontrollera och planera mitt beteende, den möjliggör umgänge med andras jagmodeller.

När jag somnar på kvällen eller av någon anledning förlorar medvetandet löses modellerna upp. Känslan av att vara ett Jag i världen försvinner spårlöst. Men så sätter drömmekanismerna in. Jag börjar drömma. Och då blir det intressant.

Modellerna aktiveras på nytt. Jagmodellen rör sig i en omvärldsmodell, men denna omvärld är skapad av hjärnan utan någon kontakt med den fysiska verkligheten, vilket visar på hjärnans förmåga att bygga virtuella världar. Om jag i detta skede har turen att vara med om en vakendröm (eng. lucid dream), det vill säga att jag är medveten om att jag drömmer och kan styra mitt beteende i förhållande till insikten om att jag drömmer, då kan jag utforska hjärnans ihopsnickrade värld. Illusionen är plötsligt bruten när det gäller omvärldsmodellen. Men i drömmen är min jagmodell lika otillgänglig som alltid.

När drömmekanismerna gjort vad de ska kopplas modellerna bort igen. Återigen är jag borta. Tills det är dags att vakna igen…

Ovanstående sammanfattar i förenklad form grundtanken i Metzingers teori. Och enligt ett evolutionärt perspektiv är det inte svårt att se en vinst i att en organism har en uppfattning om sig själv, sin kropp, sina fysiska förutsättningar. Det underlättar orienteringen i den brutala omvärlden, att kunna göra avväganden för anpassning, för att kunna fatta beslut i situationer som innebär fly eller fäkta. Metzinger talar i Blackmors bok om jagmodellen som resultatet av den kognitiva kapprustningen.

Metzinger utforskar mycket intressanta fenomen med utgångspunkt i sin teori.

I artikeln Out-of-Body Experiences as the Origin of the Concept of a ‘Soul’ , publicerad i Mind & Matter Vol 3, för Metzinger ett resonemang kring hur vår föreställning om en själ kan ha uppstått. Återigen kommer utanför-kroppen-upplevelserna in i bilden.

En utanför-kroppen-upplevelse kan uppträda i samband med trauman, epileptiska anfall, psykiska sjukdomstillstånd, droganvändning eller translika tillstånd. Plötsligt verkar vårt medvetande (eller jagmodellen, om man vill använda Metzingers begrepp) befinna sig utanför kroppen och betrakta den och omgivningen från ovan. Ibland har det svävande medvetandet en egen kropp, ibland är det substanslöst. Susan Blackmore har, som sagts i tidigare blogginlägg, forskat mycket i detta fenomen och Metzinger åberopar bland annat hennes forskning i ovannämnda artikel.

Genom elektrisk stimulans av höger hjärnhalvas angular gyrus, det område i hjärnan som verkar tolka sensorisk information om bland annat vår kroppsuppfattning, har några forskare lyckats framkalla snarlika upplevelser. Men det är alltså bara en likhet, inget identiskt. Troligtvis för att en äkta utanför-kroppen-upplevelse tar fler av hjärnans funktioner i anspråk och ger upplevelsen ett djup. Mer forskning krävs, men det kommer väl snart en dag då man på konstgjord väg kan framkalla en fullödig utanför-kroppen-upplevelse genom simultan stimulans av en rad olika områden i hjärnan, och sedan är den gåtan löst.

Metzinger ser alltså detta fenomen som en trolig förklaring till varifrån vi fått vår uppfattning om en själ som något separat från vår kropp. Att denna uppfattning fått en så stark ställning är inte förvånande, för det är ju så det känns att ha en utanför-kroppen-upplevelse: Som om medvetandet/själen lämnar kroppen, fri från smärtor, klartänkt och alert.

Det är det jag gillar med Metzinger: hans betoning av det inre kontra det yttre, det fenomenologiska kontra det empiriska. Och precis som många andra som forskar i hjärnans mysterier intresserar sig Metzinger för de underliga och skrämmande fenomen som vi människor kan drabbas av: multipla personligheter, främmande-hand-syndrom, fantomsmärtor från amputerade lemmar och, som beskrivet ovan, utanför-kroppen-upplevelser.

Men Metzinger har ytterligare en dimension. Filosof som han är begrundar han även de etiska aspekterna. Den sista tredjedelen av hans bok The Ego-Tunnel har den övergripande titeln: The Consciousness Revolution — “Medvetanderevolutionen”. Där funderar han över vilka konsekvenser de senaste forskningsresultaten kan få och den framtid som väntar.

“Nu när neurovetenskapen oåterkalleligt löst upp den judisk-kristna bilden av en människa som bärare av en odödlig gudomlig gnista, börjar vi inse att den inte har ersatt detta med något som skulle kunna hålla ihop samhället och skänka en gemensam grund för delade moraliska intuitioner och värden. Ett antropologiskt och etiskt vakuum kan mycket väl följa i hälarna på neurovetenskapliga upptäckter.” Från The Ego-Tunnel (sid 213), min översättning.

Forskningen inom neurovetenskapen och närliggande discipliner kommer att förändra vår bild av oss själva. Metzinger anser att det i förlängningen krävs en ny etik för att förhålla sig till det som väntar. Och vad är det som väntar? Både gott och ont, så klart. Ju mer forskning, ju klarare bilden blir av hjärnan, dess kemi och det vi kallar vårt medvetande, desto större möjligheter att råda bot på de obegripligt plågsamma sjukdomarna vår hjärna kan drabbas av. Den dagen man kan driva bort schizofreni från den mänskliga hjärnan, då har man kommit så långt att alla andra åkommor, ångestsyndrom, bipolära syndrom, med flera, lätt skulle följa med i svepet. Det är den positiva sidan av forskningen. Sedan har vi ju den andra sidan. Baksidan. Metzingers ovannämnda vakuum och mycket annat, som kommer att hamna på minussidan.

empirisk forskning

I nästa post ska jag fundera lite över vad vi kan vänta oss i framtiden…